Den amerikanska KPI-inflationen steg i en årstakt av 6,2 i oktober. Därmed slogs konsensusprognosen på 5,8 procent med bred marginal och det var också den högsta uppmätta inflationstakten sedan december 1990. Kärninflationen, där effekten av volatila energi- och livsmedelspriser räknas av, steg i sin tur med 4,6 procent. Även det en bit över konsensusprognosen på 4,3 procent.

Grovt sett kan sägas att KPI-inflationen är det viktiga måttet på vilka faktiska prisökningar som träffar hushållen medan kärninflationen har större betydelse för den amerikanska centralbankens penningpolitik då den säger mer om det underliggande inflationstrycket.

Det har också blivit något av en obehaglig vana att inflationen överträffar prognoserna. Även om vi faktiskt såg en viss stabilisering av inflationen under augusti och september. Men skulle någon i våras, när amerikanska inflation började ta fart, ha hävdat att amerikansk inflation skulle gå över 6 procent så skulle nog vederbörande ha fått rejält med mothugg.

Nu är det visserligen många tillfälliga faktorer som driver upp inflationen.

Komponentbristen, som påverkat bildproduktionen hårt, bidrar till att driva upp priserna på begagnade bilar, som stigit med hela 26,4 procent i pris på ett år.

Dessutom bidrar de globala leveransproblemen med att skapa en obalans mellan utbud och efterfrågan som driver upp priserna mer generellt.

Priserna på tjänster har däremot stigit med mer modesta med 3,2 procent i årstakt. Men det är tydligt i oktoberrapporten att inflationsuppgången nu är mer bredbaserad. Exempelvis teg boendekostnaderna, som står för ungefär en tredjedel av prisindexet, med 3,5 procent i årstakt.

Det finns däremot fortsatta förhoppningar på att inflationen ska börja falla tillbaka när tillståndet i både amerikanska och global ekonomi rör sig mot det mer normala. Det ska dock konstateras att bevisbördan för att så ska ske blir allt tyngre för den amerikanska centralbanken att bära. Inte minst mot bakgrund av att löneökningarna tagit fart (+4,9 procent i oktober) och att allt fler amerikanska företag rapporterar om brist på personal. I en nyligen genomförd undersökning av amerikanska småföretag (NFIB) uppgav runt hälften av företagen att de hade svårigheter att hitta lämplig personal.

Så även om många tillfälliga faktorer driver upp inflationen just nu så växer frågetecken kring prisökningarna även på lite längre sikt.

På kort sikt är den höga inflationen redan ett problem. Vi är just nu inne i den mest intensiva köpperioden i amerikanska handel. Samtidigt möter hushållen kraftiga prisökningar, vilket bidrar till att realinkomsterna faller generellt. Kraftigt stigande energipriser sväljer allt större del av inkomsterna. De generella energipriserna ligger idag 30 procent högre än för ett år sedan. Priset på bensin och eldningsolja har stigit med 50 procent. Det här riskerar i förlängningen slå mot den amerikanska tillväxten.

Samtidigt ska konstateras att marknadsreaktionerna varit förhållandevis återhållsamma. Amerikanska räntor har visserligen stigit men det sker från synnerligen nedpressade nivåer. Den viktiga tioårsräntan handlas, strax efter att siffrorna publicerats, kring 1,48 procent. Långt under de 1,75 procent som den toppade på under våren. Börsterminerna har också börjat återhämta ett initialt fall.

Den amerikanska centralbanken sitter numera i en knepig sits. Risken för att inflationen biter sig kvar har ökat men samtidigt kan banken strypa återhämtningen, och lägga än större börda på hushåll och företag, om räntan höjs för tidigt. Det måste ändå hävdas att centralbanken kommer allt närmare en nödvändig åtstramning.