Pilotskolan är ett välkänt begrepp bland inbitna aktieentusiaster. Det innebär konkret att vd äger en betydande andel av aktierna i det egna bolaget vilket ökar incitamenten att skapa aktieägarvärde över tid. Det säger sig själv att en vd som har ett stort ägande kommer fokusera hårt på att få aktien att utvecklas bra. Man sitter i samma båt som övriga aktieägare.

Den vd som däremot inte äger mycket aktier har svårt att skapa trovärdighet i sina uttalanden kring bolagets visioner och målsättning och har kanske mer fokus på att öka sin ersättning istället. Ultimata ”piloter” finns hos exempelvis många av teknikjättarna i USA där vd plockar ut symboliska summor i ersättning per år men där han/hon istället har ett väldigt tungt ägande i bolaget man rattar.

Här i Sverige finns det också flera bra exempel på pilotskolan. Finansmannen Melker Schörling är kanske den mest framgångsrike piloten vi haft i Sverige. Som ung tjänsteman fick han tidigt i karriären chansen att köpa in sig i dåvarande problemtyngda Securitas. Det sägs att han betalade 25 Mkr för 17,5 procent av aktierna och för att betala de pengarna så pantsatte han sig rejält och tog stora privata lån. Under Schörlings tid som vd så utvecklades Securitas till en internationell storaktör och värdet på aktierna flerfaldigades och lade grunden till Schörling-imperiet med stora positioner i bolag som Assa Abloy, Hexagon och AAK för att nämna några.

Nyligen uppmärksammades Dometics nya vd, Juan Vargues, för sitt stora aktieköp i det egna bolaget under sommaren. Han äger nu aktier för nära 60 Mkr och motiverade köpen med att han inte skulle vara trovärdig mot sig själv när han talar om den fantastiska potential som Dometic har på några års sikt.

Juan Vargues

Det blir ytterst intressant att följa bolaget de kommande åren. Vi på Börsveckan har tidigare gillat Dometic och haft köp på aktien, men tog ner rådet till avvakta under våren (BV 18-22) när aktien stack iväg till 91 kr. Den noteras just nu till omkring 83 kr. Vi tror på sämre tider för husbilar och fritidsbåtar, vilka är viktiga kundsegment för Dometic, och såg därför värderingen kring p/e 13 för 2019 som rätt rimlig givet marknadsriskerna.

Hur ser det ut i övrigt på Stockholmsbörsen? Ägardatatjänsten Holdings har på Börsveckans begäran tagit fram en lista över de 15 vd:ar på huvudlistorna som har störst aktieinnehav och hela listan ser du här nedan. Noterbart är att H&M:s vd Karl-Johan Persson äger en betydande aktiepost via familjens maktbolag Ramsbury vilket gör att det inte syns på listan.

Överlag kan man säga att det är en gedigen lista över mestadels skickliga företagsledare som skapat riktigt bra avkastning över tid. Jag har tagit fram kursutvecklingen för respektive bolag de senaste fem åren och i 13 av 15 fall så har avkastningen legat markant högre än det breda OMXSPI indexet som omfattar alla noterade bolag i Stockholm. Det här stödjer hypotesen att pilotskolan främjar aktieägarvärdet över tid. Det är inget snack om den saken när man studerar listan, även om det finns enskilda undantag såklart.

På samma sätt finns det givetvis en risk när vd:n slutar eller inte kan arbeta av någon anledning. Betydelsen av personen i fråga ökar ju större ägandet är. Den dagen exempelvis Erik Selin slutar på Balder av någon anledning så lär kursen ta ordentligt med stryk. Inte per definition av att han slutar, utan mer för att osäkerheten ökar och för att bolagets starka historik är tätt förknippad med Erik Selin som är en erkänt skicklig fastighetsinvesterare. Likaså gäller för Gerteric på Nibe som passerat pensionsåldern med sina 67 år. En skicklig förvärvare som kommer att vara svår att ersätta.

Gerteric Lindquist

Jag anser att den optimala ägarstrukturen innehåller en lite bredare grupp av ägare av kött och blod, varvat med några stabila stora institutioner som kan stödja bolagets expansion med finansiella muskler. En vd som äger mycket aktier är oerhört viktigt såklart, men helst vill jag se ett brett ägande bland ledningspersoner och styrelse framför ett stort koncentrerat ägande till enskilda individer, för att minska risken.

Sedan varierar risken beroende på vad det är för typ av bolag givetvis. Investmentbolag och förvaltande fastighetsbolag har ju kanske lättare att hitta ersättare för piloterna jämfört med bolag i branscher som är under ständig förändring som exempelvis BTS och New Wave på listan. Bolagets storlek spelar också en viktig roll. Ju mindre bolag, desto större risk.

Hur ser det då generellt ut bland de mindre bolagen som vi på Börsveckan har mest fokus på? Ganska bra skulle jag säga. De allra minsta bolagen är i mångt och mycket fortfarande entreprenördrivna och grundarna sitter oftast med en stor andel av kapitalet. Samtidigt så är det så att ju större bolaget blir, desto större chans att institutionella ägare blir intresserade av att gå in.

Det finns en del statistik som visar att när börsvärdet närmar sig miljarden så ökar intresset från institutionella ägare markant och då kan det även komma försäljningar från huvudägare. Ibland kan det till och med vara ett krav från börsen om ett bolag ska ta klivet upp från Spotlight till Nasdaq till exempel. Det finns vissa krav på ägarspridning och free float i aktien nämligen. Och ibland så kan det vara ett krav från de institutionella ägarna att huvudägaren ska släppa en del aktier för att inte ha ett stort beroende till enskilda individer.

Men oavsett vad det handlar om för bolag och vad det är för storlek och bransch så föredrar jag givetvis ägare av kött och blod framför ansiktslösa fondbolag och institutioner. Och mycket av den varan finns i just småbolag som är Börsveckans huvudsakliga universum.

Den här texten publicerades i tidningen Börsveckan i nummer 34 den 20 augusti. Läs mer om Börsveckan.