Med en urstark tillväxt, fortsatt ultralätt penningpolitik och en allt tydligare konjunkturåterhämtning både i världen i stort och i viktiga EMU-området i synnerhet borde det egentligen varit upplagt för en riktigt fin börssommar i Sverige. Så blev inte fallet.

Tvärtom placerar sig den svenska börsen, som är vårt huvudsakliga investeringsuniversum, med en nedgång på drygt 5 procent, sig långt ner i botten av börslistan. Bara Israel och Irland har gått sämre av de lite mer utvecklade marknaderna sedan slutet av juni.

En del av förklaringen till nedgången ligger i för högt ställda förväntningar på kvartalsrapporterna för det andra kvartalet. Företagen som inte lyckades leverera enligt förväntningarna straffades hårt. Men frågan är om inte huvudorsaken till den svenska börsens mer generella nedgång ändå är den kraftiga kronförstärkning som skett sedan slutet av juni.  I alla fall sammanfaller börsnedgång och kronförstärkning mycket väl i tiden (se diagram).

Sedan slutet av juni har kronan stärkts med runt 4 procent i handelsvägda termer (KIX-index) men med hela 9 respektive 7 procent mot viktiga valutor som den amerikanska dollarn och det brittiska pundet.

Samtidigt kan det konstateras att kronförstärkningen hittills haft små effekter på den exportindustri som i första borde drabbas negativt. Konjunkturinstitutets industribarometer pekar mot fortsatt mycket stark tillväxt och en bättre generell omvärldsefterfrågan borde kunna kompensera för det efterfrågetapp som kronförstärkningen i värsta fall innebär.

Visserligen sjönk inköpschefsindexet för industrin i augusti betydligt mer än väntat, från 60,3 i juli till 54,7. Det utfallet ska dock tolkas med viss försiktighet. Dels kan enskilda månadsutfall vara knepiga att tolka, dels handlar det om en skakig sommarmånad. Som exempel på att det kan vara svårt att läsa av hur kronförstärkningen slagit sjönk indexet för orderingången på hemmamarknaden mer än motsvarande index på exportmarknaden.

Så det kan nog vara läge att avvakta ytterligare mätningar innan nödbromsen dras. Dessutom ligger inköpschefsindexet fortfarande klart över det 50-streck som, enligt tumregeln, markerar gränsen mellan tillväxt och nedgång.

I flera inhemskt orienterade sektorer är dessutom kronförstärkningen, så länge konjunkturen inte drabbas påtagligt, egentligen mer av godo än av ondo eftersom importerade varor blir billigare.

Men om det nu ändå är utvecklingen för den svenska kronan som styr mycket av börsutvecklingen i närtid så är det Riksbanken som är den stora jokern i leken. Nästa penningpolitiska möte hålls den 6 september med sedvanligt räntebesked till oss vanliga dödliga dagen efter.

Med en fortsatt stark tillväxt, en inflation över målet på 2 procent (KPIF 2,4 procent i juli), ett allt stramare resursläge och en regering som ser ett reformutrymme på 40 miljarder borde det definitivt vara upplagt för en åtstramning av den extremlätta penningpolitiken redan i närtid. Men vid räntemötet i inledningen av juli var flera direktionsmedlemmar oroade över den kronförstärkningen som skett fram till dess och den nedpressande effekt detta skulle kunna få på inflationen framöver.

Riksbanksledningen har också visat sig vara försiktiga generaler och både en starkare svensk krona och fortsatt låga löneökningar talar istället för att man fullföljer sin plan och håller fast vid prognosen att räntan höjs först fram mot sensommaren 2018. Dessutom lär de göra sitt yttersta för att på något sätt försöka prata ner kronkursen. Möjligen kan ett sådant scenario i alla fall hejda en fortsatt kronförstärkning.

Riksbanken har dock överraskat oss förr så osvuret är som alltid bäst. Den försiktige placeraren gör kanske därför rätt i att avvakta effekterna av Riksbanksmötet innan några tyngre placeringsbeslut tas.

Här finns Placeras fullständiga Strategidokument för september: Vår börssyn, tio köpvärda aktier, tio köpvärda fonder och mer därtill.